Claes Malmberg: ”Jag har en ganska konstig självbild”
Arnold Schwarzenegger får ursäkta. Den Mr Universum det uteslutande handlar om i den här artikeln är den snabbkäftade, 58-årige göteborgaren som fortfarande ser sig som en ung buspojke med ständig ångest för att han håller på Gais. – Jag har aldrig velat springa åt samma håll som alla andra, säger Claes Malmberg till Västerås Tidning inför sitt besök på konserthuset nästa fredag med sin hyllade föreställning.
Jag hade ett behov av att säga sanningar, men det har avtagit med tiden. Nu har jag förstått att det inte riktigt finns någon sanning längre, livet är lite mer komplext
”Det känns lite som att ha blivit nedsprungen av en buffelhjord”, skrev en recensent efter att ha sett Claes Malmbergs föreställning Mr Universum.
Hur ska man tolka det?
– Haha, jag vet inte om jag ska ta det positivt eller inte … Jag bryr mig egentligen inte om vad recensenterna skriver längre, säger han.
Bufflig eller inte, många har haft åsikter om Claes Malmberg genom åren. Och göteborgaren – som numera har sin hemmavrå i både Malmö och Båstad – har i sin tur tyckt lika mycket tillbaka om i stort sett allt.
– Jag har väl haft det epitetet på mig, att jag har sagt vad jag tycker och aldrig velat springa åt samma håll som alla andra. Jag hade ett behov av att säga sanningar, men det har avtagit med tiden. Nu har jag förstått att det inte riktigt finns någon sanning längre, livet är lite mer komplext.
Vad säger du om debattklimatet i Sverige idag?
– Det är lite känsligt tycker jag. Vi gör det känsligare än vad det är egentligen. Det är väldigt svart eller vitt på den offentliga arenan. Är du inte med så är du emot, med omedelbar verkan.
– Det gör debattklimatet lite si och så kan jag tycka.
Som 58-årig ”före detta” debattör har han nu en annan filosofi.
– Tänk fritt är min rubrik! Och ibland skiter jag i att tänka.
Att tänka fritt, och kanske framför allt stort, inbjuder utan överdrift titeln på hans föreställning till.
Mr Universum, det låter som en ganska bred föreställning?
– (Skratt), ja jag täcker ju in allt. Det är väl så att bli äldre, man kan titta på saker på lite mer avstånd. Lägga huvet på sned och tänka. Så där lite gubbigt, säger Malmberg.
Och fortsätter med lite mer allvar i rösten:
– Den handlar om de eviga ämnena. Vad är det som händer med oss efter döden? Hur uppstod universum? Big bang-teorin. Det finns ju lite blottor och hål där i vetenskapen som är lite roliga att peta i – på ett väldigt ovetenskapligt sätt.
Exempelvis?
– Ja, bara begreppet slump kan ju vara en provokation. Det är ju det mest ovetenskapliga som finns. Bara att du och jag har det här samtalet just nu för att vi finns och existerar, det är ju en extremt massa slumpartade saker som har inträffat innan dess.
Det kanske inte är en slump, men knappt veckan innan Claes Malmberg besöker Västerås, hålls en annan sorts föreställning om idrottslig existens i stan. Hans kära Gais gästar denna lördag Solid Park Arena för en avgörande match i Superettan mot VSK.
– Åh herregud vilken ångest! Fy fan vad hemskt, utbrister han när matchen kommer på tal. Det är ett ständigt lidande att hålla på Gais. Det är märkligt, det är ett storlag som inte är stort, skulle kan man kunna säga.
Hur går det då?
– Ja, Gais spelar ju nästan bara oavgjort eller förlorar. Det var inte svårt att vara bättre än Gais under en lång period av den här serien. Men nu har vi hämtat hem det lite. Vi säger väl kryss då.
Lika ångestladdat är det inte när Claes Malmberg själv får stå på en arena och prestera publikfriande insatser.
Tvärtom gör han det fortfarande med glädje som främsta injektion.
– Min bild av mig själv, vilket ju är ganska patetiskt, är att jag fortfarande är någon slags ung buspojke som åker runt och gör saker för att det är roligt och så inser jag att jag snart fyller 60 och då blir det en ganska konstig självbild. Men jag tror att jag behöver ha den också för att fortfarande ha samma inställning till det jag gör. För jag tycker fortfarande detta är så jävla roligt.
