”Nu står jag här – det är ju helt fantastiskt egentligen!”

På hjärtintensiven fick Jocke Karlsson reda på att vänster hjärtkammare var otroligt förstorad, kroppen var vätskefylld och det var därför han inte kunde andas.

Han låg inne en vecka, fick mediciner som ”funkade jättebra”. Men då han, som han säger, har någon form av arbetsmani åkte han direkt från sjukhuset till en fastighetsägare och skrev på för nya lokaler för Mekonomen, företaget som han var delägare i.

– Och eftersom jag blev sjukskriven i fem veckor tänkte jag att nu har jag ju tid att koordinera allt i den nya etableringen, skrattar Jocke.

På lasarettet ställde han förstås mycket frågor om hur det hade kunnat bli så här och läkarnas bästa gissning är att han förmodligen haft en hjärtmuskelinflammation på 1990-talet som han struntat i.

– En hjärtmuskelinflammation gör oftast väldigt ont, men läkarna sa det att ”bästa” sättet att inte känna av smärtan är att stressa, dricka alkohol, röka och gärna i kombination. Och på den tiden var det mycket representation, jag jobbade dygnet runt och representerade med kunder på kvällarna.

Han fortsatte sin hektiska livsstil och bildade samtidigt familj, köpte radhus och sedan hus med renoveringsbehov.

– Allt gick i 100.

Men 2004 kom smällen. Han började känna samma tryck över bröstet som tidigare. Men den här gången mådde han mycket sämre.

– Jag blev riktigt rädd, nu fick jag mig en riktig tankeställare, en riktig känga, säger han.

Man satte in en pacemaker med defibrillator men det blev inte så stor skillnad och han blev uppställd på transplantationslistan.

Nu var Jocke väldigt dålig. Han var uppsvälld, hade ingen ork och gick därför upp i vikt.

Men tack vare en tid med diet och träning mådde Jocke så bra att han inte behövde något nytt hjärta.

Men sen gick åren. Han startade upp Mekonomen på Hälla, butik och verkstad byggdes och gav sig samtidigt in i en massa centrala uppdrag.

– Jag körde på igen, blev regionchef för Mälardalen. Gick sedan in som försäljningschef, och vidare som chef på sälj och marknad för Mekonomen Sverige och de 135 butikerna.

Så rullade det på till 2013, då började resan om igen. Uppsala och utredning där de kom fram till att en hjärttransplantation var oundviklig.

– Jag satt på dotterns avslutning då telefonsamtalet kom och läkaren berättade att mitt hjärta var så dåligt och min blodgrupp ganska ovanlig så att jag inte skulle klara en väntan. Då slog det stopp i huvudet, vad händer nu?

Lösningen blev att så länge sätta in en hjärtpump som skulle ”bypassa” hela vänster kammare.

Jocke Karlsson fick en strömsladd från hjärtat ut ur magen, och en större väska innehållande två stora, tunga batterier och en styrenhet som han var tvungen att alltid ha med sig.

Utan batterierna skulle han svimma efter en halvtimme och efter en timme utan hjälp skulle det vara kört.

– Till en början funderade jag mycket på när jag skulle få ett nytt hjärta, skulle de ringa idag, eller nästa? Men det här blev ju också vardag efter ett tag. Jag kände mig också djäkligt trygg med specialistvården, man får säga att sjukvården har levererat 100 procent. Uppsala var suveränt, säger Jocke.

Sen kom dagen då de ringde.

– Det var i maj 2017 och en känsla som är svår att beskriva. Jag fick tag på mina två barn, Julia som då var 20 och Jesper som var 18, som var på fest. Det var ju bara tur att jag fick tag på dem, någon timme senare hade de ju stått på något dansgolv någonstans, ler Jocke.

Han och barnen fick åka taxi direkt ut till Hässlö och direkt ut på startbanan där det lilla propellerplanet flög dem direkt till Lund.

– Från att klockan var åtta den här sommarkvällen tills att jag låg nedsövd på operationsbordet i Lund tog det lite mer än tre timmar, det är rätt fantastiskt.

Innan han blev sövd slängde han ut alla ur rummet.

– Nu ska jag snacka med mina barn, sa jag. Det är ju dem det är synd om, de finns ju kvar men jag ska ju sova och går inte operationen bra så dör jag. För dem gick det ju så fort, de hann ju inte bearbeta på samma sätt som mig, jag var ju mentalt förberedd.

Efter den stora operationen tog det tre veckor, sen var han hemma igen.

– Det värsta efter operationen var alla mediciner. Åtta gånger om dagen skulle de tas, när det var som värst var det 57 olika piller och två sprutor samt två vätskor som jag skulle dricka.

Jocke berättar att hans dotter gjorde en jätteinsats, hon tog ledigt från sitt jobb och hon underlättade hans vardag. Dessutom var hon på honom hela tiden, för läkarna sa att vad han än gjorde så skulle han inte lägga sig ned.

Ganska snabbt fasade man ut mycket av medicinerna men fortfarande finns saker som han inte ska utsätta sig för.

– Man är immundämpad av medicinerna, vilket gör att jag fortfarande inte ska åka buss, ja överhuvudtaget undvika folksamlingar och ställen med mycket bakterier som till exempel simbassänger och bufféer.

Nu lever han i stort sett som vanligt, han tar 15 tabletter på morgonen - en näve, och fyra tabletter på kvällen.

– Och motionen måste hållas uppe, övervikt är en jättestor påfrestning för alla hjärtan, där har jag fått lite bassning. Det är mitt dåliga samvete, säger han.

I maj 2018 sa Jocke upp sig från Mekonomen där han jobbat i nästan 30 år och driver nu sin egen bildelsbutik, AD Bildelar.

Jocke är övertygad om att det var stressen som var en stor bov till hans hjärtproblem. Har han då lärt sig något av sin erfarenhet? Jobbar han lika mycket som tidigare?

– Nej, det gör jag inte, nu jobbar jag bara heltid, skrattar han. Det är full fart framåt, jag får leda företaget på det sätt jag vill och tanken är att öppna några flera butiker.

– Nu mår jag helt perfekt och tacksamheten mot donatorn går inte att beskriva.