Krönika: Tiden i samtiden

Vad kvinnan som ställde frågan skulle ”lycka till med” hade jag egentligen ingen aning om, då mina ögon varit fixerade vid min spruckna telefonskärm fram till sekunderna innan hon lyckades fånga min uppmärksamhet på gatan denna kyliga onsdagsmorgon.

I ärlighetens namn så fångade hon inte min uppmärksamhet, hon ställde sig fysiskt i vägen för min raska framfart mot nästa inbokade aktivitet, nästa möte, nästa viktiga del i mitt noggranna, minutplanerade schema.

Tid.

Tid är pengar.

Tiden läker alla sår.

Tiden är det mest exklusiva i våra liv.

Tiden är den bästa läraren, tyvärr dödar den alla sina elever. Allt kan köpas, utom tid.

Tid har kommit bli vår tids viktigaste handelsvara och statussymbol. Precis som alla andra varor som värdesätts handlar det om efterfrågan och tillgång.

Hur visar du för omvärlden och för din omgivning att du är extremt kvalificerad och eftertraktad? Genom att inte ha tid för dem. Att du möjligtvis, eventuellt kan klämma in ett 15 minuters möte i slutet av nästa månad signalerar att det är hejdlöst många som står i kö för att få ta del av dina guldpläterade minutrar.

Motsatsen uppfattas lätt som en bristande kompetens, social eller yrkesmässig.

”Absolut visst kan du anlita mig, jag har tid nu på en gång, eller imorgon. Jag har också hela onsdagen ledig, bara att välja”.

Vem faller valet på? Utan vidare vetskap om utövarens förmågor väljer merparten den överbokade, detta utifrån att ”alla andra” verkar göra det och ”alla andra” vet garanterat vem som är bäst och vad som är bäst för mig.

Status handlar inte längre om att bära det senaste modet, äga den dyraste bilen eller att beställa den mest exklusiva flaskan vin inför en stor skara beundrande vänner.

Status numera, är att ha så lite tid att man tvingas förlänga sitt dygns vakna timmar, knapra på sömnen och stiga upp 04.40 för att träna med sin personliga tränare. Eller att hinna med pendeln till jobbet som ger lite mer betalt, men som ligger 8 mil från bostaden. Att stressen och de få timmar av sömn i slutändan kan resultera i mindre tid ovan jord är i nuet helt irrelevant. Ordspråket att ”leva i nuet” har fått en helt ny innebörd.

Betyder tidsbristen, som i stort sett gemene man lider av, på ett fantastiskt liv och är det direktöversatt med hög kompetens inom givet område eller tyder det tvärtemot på intelligensbrist, felprioriteringar och en nonchalans inför livet?

Sanningen gällande tiden är att det är allt vi har, har vi inte tid har vi inte heller något liv.

Vi kommer alla en dag att få göra bokslut med oss själva, rannsaka våra liv och våra val. Du säger att du inte har tid, men den egentliga frågan är vad du vill använda din tid till.

Som tolvåring medverkade jag och min bästa kompis Lisa i en teatergrupp på Norrby teater i Fagersta, en av föreställningarna som sattes upp var ”Momo och kampen om tiden”.

Handlingen går i korta drag ut på att Momo måste försvara sig och sina vänner emot hemliga gråklädda män som stjäl deras tid.

Mitt i mötet med den främmande kvinnan på gatan, sekunden innan mitt automatiserade svar hoppade ut likt en löpande groda dök de grå herrarna från pjäsen ”Momo” upp i mitt medvetande.

Där och då insåg jag att jag blivit min egen gråa herre.

Det är ingen annan som stjäl min tid.

Det är ingen annan som skapar mitt minutschema, mina måsten och min inre stress. Det är jag.

Jag måste sluta vara min egen gråa herre.

Jag tittar kvinnan i ögonen och svarar:

”Absolut, inga problem jag har tid, vad vill du använda den till?”.