"Mitt barn vågar inte kissa på förskolan för hen är rädd för att bli slagen – vems ansvar är det"
Alla dessa besparingar som vi nu kan se gå ut över våra barn. Denna stress och press speglar av sig på våra barn. Vi föräldrar märker av det då barnen ofta har huvudvärk eller magont till natten och under natten. Barnen sover även oroligt. Jag undrar – vem ligger egentligen ansvaret på?
När och hur ska pedagogerna kunna utföra ett pedagogiskt arbete när barngrupperna är stora och dagarna är fulla av krav som ställs och som ska genomföras?
Det finns barn som behöver mer stöd än andra, men räcker tiden till för dessa individer, eller så glöms de som är tysta och lugna bort? Är det inte dessa individer som vi ska jobba med lite extra, genom att hjälpa och stärka upp deras självförtroende? När finns tiden till det?
Jag blir ärligt talat rädd över situationen som den nu är. Det är 4–5-åringar som skriker "Fuck you" och tar strypgrepp på varandra. Mitt barn vågar inte kissa på förskolan för hen är rädd för att bli slagen om hen går till toaletten utan fröken.
Jag har pratat med många föräldrar angående detta och alla säger detsamma kring tryggheten, det vill säga avsaknaden av den.
Jag känner av stressen direkt när jag kommer innanför dörren på vår förskola. Man ser på personalens kroppsspråk, hur deras blickar far runt för att ha kontroll över verksamheten. Är detta en bra arbetsmiljö?
Ska de behöva gå in i väggen och förstöra både sig själva och sin familj? Vi är snart där om ingen agerar eller reagerar!
