STAFFAN BRAW.

Krönika: Jahapp – och vart tog den sommaren vägen?

Undertecknad är såklart inte den första som funderar över det här med tiden. Många verkar onekligen känna igen sig när jag lite besviket uttrycker ovanstående rubrik. Vi konstaterar att vår upplevelse av att tiden går allt fortare med citat att ”dagarna är bara åtta–fem” och att ”veckorna är bara måndag–fredag”. Nu skulle jag efter denna sommar vilja lägga till citatet ”maj–september”. Men går verkligen tiden fortare?

Publicerad

En reklamräv reflekterar är ett underbart tema att hålla sig till i mina krönikor. Det kan ju i princip handla om precis vad som helst. Naturligtvis vill jag ändå koppla krönikans ämne till dig och till Business andra läsare. En grupp som även om ni alla inte är företagare, förmodligen ändå har roller och positioner som ofta kräver mycket jobb, välfyllda almanackor och därtill tillhörande ansvar med krav på hög tillgänglighet. Och som känner att tiden går allt fortare.

Åldern är en faktor som många pekar på. En förklaring som ju är lätt att hålla med om. Rent matematiskt blir ju ett år en mindre procentuell andel av ditt liv ju äldre du blir. Men jag möter allt fler yngre som också säger sig uppleva att tiden går allt snabbare. Det är såklart trist att höra även om det också är skönt det inte är jag som tappat tempo och gör allt så sakta så jag inte hinner lika mycket som förr. För det kan jag också tänka på ibland: jag fattar inte att jag hann och orkade allt när jag tänker tillbaka på min tid som egen företagare.

Chef, säljare, projektledare och med en massa andra roller på jobbet. Förutom det – engagerad i Företagarna och Marknadsföreningen att lägga till fler andra organisationer, vinprovare, korpspelare i innebandy, fotboll och hockeybockey, fler styrelseuppdrag, ofta på Rocklundas arenor som publik – och så golfen förstås. Att kära hustrun fick dra ett ordentligt lass på hemmafronten är lika lätt som pinsamt att konstatera.

Förutom procenten finns som jag förstår ytterligare en akademisk förklaring i att hjärnan enbart ”fyller på” med nya upplevelser. Så blir det för mycket ”det gamla vanliga”, så noterar inte hjärnan att vi faktiskt gjort en massa saker och upplever således att tiden går snabbare än vad den kanske gjort, typ.

Min egna högst oakademiska förklaring ligger i att vi alltid ska vara så förbenat effektiva och dessutom planerar in aktiviteter in absurdum. Ekonomiprofessor Micke Dahlen skrev för ungefär tio år sedan boken Nextopia. Om jag minns rätt tog han efter omfattande undersökningar fram en världsmedborgare vid namn Barry. Denne Barry gjorde saker/var aktiv 43 timmar per dygn. Och då hade smartphonen knappt kommit! 43 timmar per dygn? Då vill det till att tiden går fort. Men 43 timmar per dygn tänker du, det går ju inte. Jo, det är klart att det gör. Åka tåget till Stockholm, jobba och lyssna på P1 = tre timmar. Dagens industri och skvalradio på toaletten = en timme inklusive det fysiska. Och så vidare.

Förresten, när hade du långtråkigt senast? Nu under semestern? Grattis i sånt fall. Då är du förmodligen unik.

Själv hade jag en härligt lång semester. Ledig vet jag dock inte riktigt om jag var så särskilt mycket. Och den där hyggligt långa listan med vänner som vi tänkte bjuda ut till sommarstugan på Almö-Lindö, den innehåller bara en bock. Mer hann vi inte. Senast jag själv hade långtråkigt var nog när jag tittade på Drutten och Gena som liten?

I min ålder kan det också vara lätt att förbanna mobilen och vår ständiga uppkoppling. Det ska dock sägas att jag själv inte förstår om jag har problem med det. Jag kollar gärna igenom jobbmejlen en kortis på morgonen och behöver sedan inte fundera så mycket mer på det. Dessutom nyttjas mobilen dagen i ända till diverse infoinsamlingar och till lyssnande av såväl radio som spotify och ljudbok. Och notiser har jag gud ske pris inte lyckats aktivera.

Statens medieråd släppte däremot nyligen en rapport, Ungar & medier 2019, där mer än 50 procent av barn och ungdomar i åldrarna 9–18 anser att framför allt deras användning av mobiltelefoner och sociala medier stökar till livet ibland. Att det är ett problem för att det gör att de inte ägnar sig åt andra förpliktelser och aktiviteter som läxläsning, sport, sömn och läsning i den utsträckning som de borde.

Bra att ungarna börjar reflektera över det där. Det borde kanske jag också göra? Om jag hinner förstås. Har ju en fullbokad kalender imorgon.

Powered by Labrador CMS