Pizzaälskare. Från vänster Ingrid Brauer, Peter Fransson, Lena Lindberg och Mikael Källqvist var fyra av alla deltagare under den pizzadesignade Folkhemsturen i lördags. Favoritpizzor hade de givetvis. Ingrid: ”Salami”. Peter: ”Jag vill gärna ha ruccola på”. Lena: ”En med flera olika ostar på”. Mikael: ”Alla egentligen, men bolognese är nog en favorit”. Foto: Jonas Bergkvist×1 / 8Visa bildtextBild 1 av 8

”Jag skulle kunna leva på pizza”

Det svenska fotbollslandslaget må ha vunnit med ett mål i VM-kvalet i fredags. Men när det handlar om pizza är italienarna många mål före. I lördags hölls två exklusiva Folkhemsturer, för dagen inbakade i italienska influenser.

Publicerad

Med arbetskraftsinvandringen till Asea och Metallverken kom också nya influenser inom mat och kultur till Västerås.

Som en del i Västerås jubileumsår arrangerades i går två specialdesignade Folkhemsturer, i samarbete med Bra-aw och Västerås Tidning, i pizzans spår 70 år efter rättens entré i Västerås.

Det var 1947 som Sveriges första pizza serverades på Restaurang Sjöhagen i Västerås.

Platsen var givetvis ett måste av flera att passera med veteranbussen under turen.

Men pizzan föll långt ifrån alla i smaken till en början. Bland annat höjde författaren Moa Martinson rösten och dömde ut denna nymodighet på de svenska matborden.

– Hur kan man äta något som inte ens går att uttala, sa hon bland annat.

Det berättade historikern Niklas Ulfvebrand, som tillsammans med kollegan Rebecca Svenson guidade folkhemsresenärernaunder turen i lördags, vid matstoppet på Pucinella vid Krumeluren.

I dag är utlåtandet om den rundformade och gräddade delikatessen betydligt mer positivt och Västerås svämmar över av pizzerior, i landet finns det omkring 4 000 pizzerior.

– Jag minns den första pizzan jag smakade, jag var väl runt 15 år. Jag tyckte inte om det. I dag skulle jag kunna leva på pizza – ja, jag gör nästan det, säger Mikael Källqvist, en av deltagarna på Folkhemsturen, med ett skratt.

Sällskapet vid matbordet på Pucinella, inflyttade Ingrid Brauer, säger:

– Det räcker att komma in på en pizzeria och känna lukten så blir man hungrig.

Folkhemsturen i lördags inleddes på klassiska Piazza di Spagna – där deltagarna fick en första smak av pizzan i form av några slicear – för att sedan under den knappa två timmar guidade turen fokusera på området runt Hammarby dit italienarna kom och till en början fick bo i baracker på Nybyggevägen.

Turen avslutades efter stoppet på Pucinella på Vinoteket Lothars nya hörn med – pizza-slice.

Som alltid när Staffan Braw med sitt välgörenhetsprojekt Bra-aw är med och arrangerar gick hela beloppet oavkortat till välgörande ändamål. Denna gång Stadsmissionen.

Han var nöjd med lördagens event.

– Det var kul att det engagerade och intresserade så många. Biljetterna till de två turerna, med totalt 60 personer, såldes slut snabbt och det var roligt att se att det var så bra blandning i ålder på deltagarna, säger Staffan Braw.

Varför ville du göra det här?

– Jag tycker att det här var ett roligt sätt att kunna bidra till stadens jubileumsår, med en naturlig koppling till pizzans 70 år. Men också som en folkbildning, att få ta del av berättelserna om den stora arbetskraftsinvandringen när italienarna kom och som påvisar hur bra invandring och integration kan vara.

Staffan Braw hyllar konceptet med Folkhemsturerna.

– De här folkhemsturerna är en fantastisk företeelse, där man berättar om stadens utveckling. Det gör det också så mycket mer verkligt när man faktiskt befinner sig på platsen som föreläsaren pratar om. Jag är verkligen jätteglad att Niklas och Rebecca från Folkhemsturen ville göra det här. Efter att jag åkte med första gången blev jag ännu mer kär i staden, säger Staffan med ett leende.

Närmast för välgörande Bra-aw väntar generalrepetitionen av Broarna i Madison, med Samuel Fröler och Cicilia Sedvall, på Västmanlands Teater nu på fredag 17 november.

Powered by Labrador CMS