Hon öppnade dörren till sitt hem

Vi slår oss ner i soffan framför vedspisen och Miriam berättar om hur de afghanska killarna hamnade hos henne. Innan de kom till henne bodde de på Westsura Herrgård i Surahammar. När asylboendet stängde igen tidigare i höstas skulle de boende transporteras till Haparanda. Med kontaktnät och skolplatser i Västerås var det inte läge att flytta norr ut. Istället hamnade de i Rytterne strax utanför Västerås.

Miriam fick kontakt med deras lärare via en bekant på Facebook. De efterlyste någon som hade plats för dessa ambitiösa, lugna och hjälpsamma killar. Idag bor två av dem hemma hos henne i det charmiga trähuset i Rytterne. Bashir bodde hos Miriam i tre månader innan han nyligen flyttade närmare skolan, vännerna och fritidsaktiviteterna inne i Västerås.

– Skolan är viktig för att de ska komma in i det svenska samhället. Istället för att flytta till Haparanda och börja om fick de komma hit och fortsätta sin skola och behålla sina vänner, säger Miriam Lundqvist.

Under de tre månaderna hon har delat med sig av sitt hus har det blivit en hel del intressanta samtal. Vi kommer in på skillnaderna mellan Sverige och killarnas hemland Afghanistan.

– Jag trodde att det skulle bli större kulturkrock än vad det blev. De kanske tycker att det är märkligt att kvinnor får göra vad de vill i Sverige. De är ju inte uppvuxna med det i Afghanistan. Vi har också pratat om olika relationer och hur skolan fungerar. För dem handlar det om att förstå hur det går till i Sverige och man måste våga berätta hur det är. Det mesta är annorlunda här jämfört med deras hemland, säger Miriam.

Just den här dagen kommer killarna hem lite senare än vanligt. Bussen de åkte med halkade oturligt ner i diket men de klarade sig helskinnade hem. Väl hemma delar de med sig av sin historia, politik och orättvisor men de strålar ändå av framtidshopp.

– Det är svårt att komma in i Sverige. Jag har flyttat runt och ansökt om uppehållstillstånd men det är svårt. Inte många får det, berättar Alireza.

– När jag fyllde 18 blev jag utkastad från boendet. Jag ville inte flytta, jag förstår inte varför jag behövde göra det. Vi är alla människor, säger Hashim som nyss har blivit 18 år.

Det har gått två år sedan de kom till Sverige. Beskeden från Migrationsverket väntas komma snart. Det är något som oroar dem.

– Migrationsverket vill att vi ska bevisa att vi har flytt. Vi flydde från våld, hur ska vi kunna bevisa det? frågar Hashim uppgivet.

– De kan säga att vi ska flytta till Kabul istället, men det är krig i hela landet. Det styrs av talibaner och dom gör som dom vill. Många mår dåligt på grund av det här, säger Alireza och Hashim instämmer.

Miriam som låter de två bo i huset berättar att hon inte har märkt av något större motstånd. De flesta i hennes bekantskapskrets är positiva till hennes vilja att hjälpa andra.

– Många kan tycka att jag är modig, men jag vet inte… Jag tar bara hand om några vilsna, unga killar som har det tufft, säger hon.