Biskopens påskhälsning: ”Krävs tillit”
När jag var liten och åt färskt bröd började jag alltid hicka. Det slog aldrig fel. I andra eller tredje tuggan brukade det sätta igång. Det enda som hjälpte var att dricka mjölk. Då slutade jag hicka direkt. Hemma bakade mamma och farmor matbröd nästan varje vecka. Det var runda kakor med ett stort hål i mitten och många små hål som de gjorde med en särskild nagg av järn.
Jag tänker på de där brödkakorna hemma, nu när det är påsk. Påsken är en judisk högtid som vi kristna delar med judarna. De brukar kalla påsken för det osyrade brödets högtid och det handlar om bröd som inte är jäst. Enligt den judiska historien befriades det judiska folket ur Egyptens slaveri, och det gick snabbt, så brödet hann inte jäsa. Det är därför judar äter ojäst bröd under påsken och veckorna därefter. När jag bodde i New York hade mataffärerna en särskild avdelning med osyrat bröd under påsken. Det berodde förstås på att många kunder var judar som enbart äter ojäst bröd under påskveckorna. Som kristen är det självklart för mig att det judiska ligger nära, eftersom kristendomens ursprung är en judisk sekt och Bibelns alla böcker är skrivna av judar. Jag tänker också på den glädje jag får av judiska kompisar och allt det ger mig att lära mig om det judiska.
Det ojästa påskbrödet har tagits över i kristen tradition och blivit nattvardsbröd. Jesus sa ju att brödet var hans kropp, ”för dig utgiven”. Till minne av att Jesus instiftade nattvarden firar vi skärtorsdag. I gammal svensk folktro var det starka spänningar i luften den dagen, eftersom något så stort som nattvarden hade instiftats just på skärtorsdagen. Det var därför häxor och alla sorters oknytt var ute på skärtorsdagsnatten. Det var liksom sista striden för dödens och nedbrytelsens alla krafter i tillvaron, med storsamling på Blåkulla.
I vår tid är det högaktuellt med bröd, eftersom ungefär en miljard människor på jorden går hungriga. Tillgången på bröd är inte jämt fördelad. Nattvardens princip är att prästen kan ha förberett att det skulle komma 30 deltagare till nattvarden, men det blev 59. Då bryts brödet i mindre bitar så att det räcker åt alla. Den princip som gäller för nattvarden borde gälla hela världen, för då skulle det inte behöva finnas någon hunger.
Ska vi våga dela med oss krävs det förtroende och tillit. Sverige har varit ett samhälle med mycket tillit och förtroende, ofta högst i världen. Våld och attentat förstör förtroende och minskar tilliten. Det som hänt i Sverige och Europa senaste tiden hotar det gemensamma delandet.
Därför är det viktigt att vi samlas och delar. Det sker i kyrkans gudstjänster och det sker i våra skolor, arbetsplatser, hem och sjukvård. Så som vi delar bröd, ska vi också dela resurser och göra vad vi kan för att lita på varandra. Det ger mig hopp.
Glad påsk!
