Målvaktslegenden hyllades – tröjan hissades i Kristiansborgshallen

Rönnbypubliken var under många år bortskämda med Hanna Pettersson fenomenala spel mellan stolparna. Sedan tidigare har Rönnby hedrat tre av sina tidigare stjärnor och under söndagen var det Hanna Petterssons tur att få sitt nummer pensionerat av klubben.

– Det är en jättestor ära att bli uppmärksammad på det här sättet. Nu är det länge sedan jag slutade att spela men nu blir man påmind om alla framgångar som man haft med laget, men även av alla individuella priser som jag har fått. Jag är verkligen jätteglad för det här.

Det är ändå ett kvitto på vilken fantastisk karriär som du har haft.

– Ja det är det, sedan är det häftigt att få hänga där ihop med systrarna Touminen och Karolina Widar (de spelare som tidigare fått sina tröjor hissade av Rönnby). För dem är den anledningen till att jag spelade i Rönnby.

Om du får rangordna dina tre största ögonblick i karriären, vilka är höjdpunkterna?

– Det första SM-guldet 2007 var speciellt, det var så oväntat. Men om man ser till hela slutspelet 2010, det var helt fantastisk där vi gick som tåget hela laget och jag kände mig jättenöjd med hela säsongen. Hur vi leder finalen och tappar, tar igen och vinner på straffar var riktigt häftigt. Sedan VM-guldet på hemmaplan 2009.

När känner du att du hade din topp som målvakt?

– Det var nog säsongen 2010–2011 skulle jag säga. Då åkte vi ut tidigt med laget men jag kände att jag själv presterade väldigt bra. Det var året som jag blev utsedd till Årets Spelare och fick VLT-priset.

Hur högt rankar du tröjhissningen bland allt du varit med om?

– Minst lika högt, det är jättehäftigt. Det här är för alltid och jag är jättetacksam och hedrad och har svårt att sätta ord på det, avslutar Hanna Pettersson.