Vitt gift? Elisabeth Ivars vädrade sina funderingar kring sockerdebatten under en middag – det visade sig vara en närmast minerad mark att klampa in på … Foto: Mostphotos

Socker – ett hett ämne vid middagsbordet

Tystnaden lägger sig som en våt filt över middagsbordet. Värdinnan reser sig upp och frågar om någon önskar påtår, hennes röstläge är en nivå högre än för några sekunder sedan. Då min frågeställning inte bemöttes med något svar eller åsikt upprepar jag frågan, väl medveten om att jag återigen är ”den obekväma” på middagsbjudningen.

Publicerad
Gästkrönikören Elisabeth Ivars.

Religion och politik.Tidigare råd gällande vilka samtalsämnen man bör undvika vid sociala tillställningar för att inte riskera hetsiga debatter och eventuell osämja bör nu i dagens söta samhälle utökas med – socker.

Så min laddade fråga vid middagsbordet löd:
”Vad tycker ni om socker? Är det 'det vita giftet'? Skapar vi små sockerberoende hyperaktiva monster då vi ger våra barn fruktyoghurt, frukostflingor och lördagsgodis eller är det ytterligare ett steg i en hälsohets som media skapat? Kan socker jämställas med droger när det gäller sug och beroende?”

Några röster började göra sig hörda. Röster som inte klargjorde någon form av ställningstagande utan snarare befäste den politiskt korrekta uppfattningen som kan sammanfattas i meningen ”Lagom är bäst”. Åsikter såsom att barnen naturligtvis ska få äta godis på fredagskvällar men att man för den saken skull inte inte behöver välja de livsmedel som har högst andel tillsatt socker.

Jag fortsatte därefter min redan inslagna bana som obekväm och berättade om Ann Fernholm, vetenskapsjournalist som skrivit boken ”Ett sötare blod”. Enligt henne blir barn sjuka av för mycket socker. Hon kopplar ihop vår överkonsumtion av socker och snabba kolhydrater med vår tids fetmaepedemi och dess följder: typ 2-diabetes, inflammerade kroppar samt ökad risk för demens, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Om hon och de som delar hennes uppfattning har rätt innebär det då att vi helt öppet och glatt förgiftar våra barn? Att vi ”sockerknarkar” dem som en krönikör i Expressen nyligen skrek ut?

Jag läste även upp det Facebookinlägg som skrevs av en tvåbarnsmamma och blev en viral explosion och även publicerades i Aftonbladet i artikelform: ”Skippa sockret om du älskar ditt barn”.

Påtåren är uppdrucken, efterättsassietterna stirrar provokativt tomma och sällskapet är fortfarande relativt överens. Efter min utläggning gällande Ann Fernholm och det livsfarliga sockret har pendeln svängt mot att sockret som gift nog bör tas på större allvar, för visst älskar vi alla våra barn och oss själva?

Ber då återigen om uppmärksamhet. Riktigt obekväm nu. Berättar att flertalet stora studier påvisar att barn inte alls blir hyperaktiva av socker. Studierna visar att uppfattningen om barnen som hyperaktiva beror på en blandning av förväntan från föräldrar, den så kallade förväntanseffekten som kortfattat innebär att man hittar det man letar efter samt att situationen där barnen får socker exempelvis på kalas eller vid andra mer festliga tillfällen påverkar barnens aktivitetsnivå.
Berättar även om hur det Facebookinlägg jag läste upp och som delats tiotusentals gånger innehåller en rad påhittade och felaktiga påståenden. Något som tyvärr är vanligt då det kommer till artiklar gällande kost, detta mycket beroende på att det är svårt att utföra forskning gällande nutrition samt att journalistik är ”klickstyrd” och rubriker liknande ”Choklad kan få dig att gå ner i vikt” säljer mer och genererar fler läsare.

Självklart blir dessa inlägg och debatter populära då de är extremt uppseendeväckande och skapar känslostormar hos läsarna.
Vidare berättar jag att forskarna är mycket tveksamma till huruvida det överhuvudtaget existerar en diagnos i form av ”sockerberoende”.

Säkerställt är dock att det finns stora och viktiga skillnader gällande droger och socker och att dessa inte ska likställas. Klart är också att många har ett komplicerat förhållande till mat och upplever problematik kring mat med mycket snabba kolhydrater. Frågan är om sockret i sig är beroendeframkallande?

Hets eller hetsas?

Så vad ville jag med att skriva denna krönika samt starta diskussionen gällande socker bortsett från att vara obekväm?

Jo.
Uppmana till kritiskt granskande.
Uppmana till kritiskt tänkande.
Uppmana till att söka kunskap. Kunskap från olika håll och från olika experter, forskare och studier. Uppmana till att inte köpa allt som man läser oavsett om delar av artikeln, filmen eller texten innehåller sanningar och evidensbaserade sanningar. Sällan är en artikel som är viralt spridd helt utan sanningar och fakta, men likväl är det lätt att svälja allt som står då man vet att det man just läste var sant.

Man hör det man vill höra och man ser det man vill se.
Faran är att det kan leda till onödiga och överdrivna rädslor och handlingar som varken gynnar en själv eller sin familj i förlängningen.
Genom att vara nyanserad och använda sitt sunda förnuft kan man undvika skuldkänslor och att ständigt anpassa sitt liv utifrån dieter, råd och ibland ren skrämselpropaganda.

Ät bra, näringsrik mat med så lite tillsatser i form av socker och andra ämnen som i stora mängder påverkar hälsan negativt – men förbjud inget.

Sunt förnuft, kunskap och individanpassning är nyckelord då det kommer till att anamma hälsotrender.

Sluta mäta hur kärleksfull förälder du är i sockerbitar och börja se helheten!

Hur middagsbjudningen avslutades? En av gästerna började prata om Trump, det lugnade ner stämningen.

Powered by Labrador CMS